Canton House

På Canton House är man stolta över att inte vara en vanlig svensk-kinesisk restaurang med fyra små rätter och färdiggjorda såser att slänga lite slappt stekt kycklingfilé i. Man lagar all mat från grunden. När mitt sällskap undrar om hennes soppa är klar (klar i motsatts till redd) blir servitören provocerad och säger med undertryckt vrede att inga rätter är klara, de lagas minsann till efter beställning.

Soppan i fråga, med tofu, pak choi och kraftig men välbalanserad smak av ingefära, är en höjdare. Liksom min egen förrätt, knaperstekta dumplings fyllda med skivat fläskkött och vårlök.
Till huvudrätt äter jag mycket fina revben i plommonsås. Man får akta sig lite så man inte råkar tugga på en plommonkärna, annars är såsen ett utmärkt bevis på att frukt i maten inte är en styggelse. Mitt sällskap äter fräscha böngroddar med tofu. Till efterrätt tar jag bara kaffe, men det blir nästan som att äta en dessert då man får After eight-choklad till och kaffet serveras i en generös kanna med tillhörande servis. Min bordskamrat tar en klassiker på menyn, en soppa på tapiokapärlor, kokosmjölk och två sorters melon. Perfekt uppfriskande avslutning.

Genom åren har besöken blivit många på Canton House. Middagen som beskrivs ovan var full pott, men andra gånger har rätterna varit lite mer medelmåttiga. Aldrig dåligt, men ibland inte helt hundraprocentigt. Det kan vara lite av en chansning att välja mat där ibland, vissa rätter är vällagade och känns annorlunda, medan andra ligger närmare det man tänker sig som "kinamat" i Sverige. Menyn innehåller säkert femtio rätter, och kanske skulle det vara en bra idé för ägarna att rensa ut lite och renodla, behålla guldkornen och göra sig av med barlasten. Då skulle Canton House bli en Göteborgsk motsvarighet till Restaurant China i Stockholm.