Första kvällen besöktes nyöppnade och hajpade Bar Central på Skånegatan 83. Som namnet antyder serverar man rätter ur det centraleuropeiska köket, med betoning på tyskt, tjeckiskt och ungerskt. Lokalen är inredd i en trendig, avskalad stil och kyparna är unga och tjenis med gästerna på ett sätt som tangerar obehag. Jag föredrar ändå en barsk servis med glimten i ögat som man kan hitta på liknande men mindre coola ställen i samma stad, som utmärkta Soldaten Svejk eller fantastiska Moldau. Men om man står ut med att dinera bland södermalms-mediafolk i en reklambyrålokal får man en mycket vällagad middag.
Jag och min middagspartner inledde med en bricka goda ostar av bland annat schweiziskt och tyskt ursprung. Till huvudrätt åt jag en mastig Schweinsaxe, ugnsrostat fläsklägg med en rejäl fläsksvål. Surkålen (eller var det såsen?) som serveras till är aningen översaltad, men den enorma och milda knödeln bryter fint av kockens misstag. Fläsksvålen mäter sig med de bästa man kan få i Danmark, fläsksvålens moderland. Perfekt knaprig utanpå och fettigt kletig inuti. Fläskläggen är perfekt rostad, men det är svårt att trycka i sig alltsammans utan assistans. Vilket jag dock fick av min middagsgäst, som fått sig serverad en lite mindre portion mat, Jägerspetzle, som är en sorts tysk pasta eller rättare sagt nudlar. Dessa serveras med spenat, smakrika skogssvampar och riven ost. Delikat, och det enda vegetariska alternativet bland huvudrätterna. Maten sköljs ner med veteöl som sig bör.
Betyg: 4/5
Andra kvällen mötte jag upp ett större sällskap för att äta på veganska kinesiska restaurangen Lao Wai på Luntmakargatan 74. Låt inte ordet vegan avskräcka er, även om det är förståeligt. Veganer är ju inte direkt kända för att vara några högstående gormander. Men på Lao Wai äter man bland den bästa asiatiska mat jag upplevt i Sverige. En extra fördel är att vara många, då man värnar om den kollektiva upplevelsen på restaurangen. Rätterna kommer inte in samtidigt och serveras demonstrativt mitt på bordet istället för till den som beställt just den rätten, och alla uppmanas att ta för sig av dem. Detta innebär att man får äta sex huvudrätter istället för en, mycket uppskattat. Tyvärr har man för kvällen strukit en klassiker från tidigare besök, ett par sojafärsbullar med fin korriandersmak. Men det finns andra höjdpunkter, som en fyllig och fint pirrande Ma Po Dou Fu och Hai Xian Dou Fu, en rätt på "havets frukter" med bland annat en illusorisk sojascampi som nästan är godare än äkta vara. Till maten dricker vi en utmärkt Pinot noir, och avslutar med en mycket god cappuccino. Att den är gjord på sojamjölk är inget minus, tvärtom lyckas den hemmagjorda, fint söta sojamjölken lyfta fram kaffet till nya nivåer.
Betyg: 5/5
Lunchen dagen efter intogs på Samba sushi, Götgatan 28. Stället ägs av Jonas Wahlström, känd från Skansens Akvarium, och drivs av hans son Tito. Priserna är lite högre än på ett standard-sushiställe, men kvalitén är ännu högre. Mycket fina fiskbitar på perfekt smaksatt och tempererat ris. Extra plus är att man slutat servera jätteräkor, vars odlingsindustri skövlar mark och förstör livet för tusentals asiatiska bönder årligen. Ingen borde äta jätteräkor med gott samvete.
Betyg: 4/5
Sista kvällen i Stockholm besöker jag koreanska institutionen Arirang på Luntmakargatan 65, som belönats med omnämnande i White guide. Tidigare besök här har varit mycket minnesvärda. Den här gången är det inte fullt lika bra. Förrätterna levererar inte riktigt. Doo Boo, tofupaté, känns lite menlös, som att äta ett par kuber tofu med soja och inte så mycket mer. Shigumchi chun, spenatplättar kryddade med vitlök, är lite torra men ändå mjuka, som om de legat på värmning lite för länge. Inte vad man förväntar sig på ett White guide-ställe. Huvudrätterna är dock bättre. Den vegetariska Bibimbapen innehåller perfekt kokt ris, fina inlagda grönsaker, stekt ägg och annat gott. Det grillade sidfläsket, Sangyupsal, som serveras med salladsblad och doppas i sås är en fin variant på klassiska rätten bulgogi. Dock hade jag gärna fått den kletiga sojabaserade sås som brukar serveras till just bolgogi, istället för den rödpepparsås man bjuds på här. Ett försök görs att beställa in en skål kletig sås, men allt vi får in är en skål med vanlig soja.
Ett populärt alternativ på Arirang är att själv grilla sitt kött vid bordet på en liten grill. Detta kan vara trevligt men för oss andra gäster innebär det att man vid hemkomsten stinker värre än en stekkock som nyss jobbat ett tiotimmarspass. Ett lite mer fancy ställe som Arirang borde verkligen investera i bättre fläktar i matsalen för att åtgärda detta.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar